Det gör ont.

Tänk dig att allt du gör påminner dig om något som gör ont.
Det är så det känns, tror jag.

Varje dag när jag kommer hem från skolan så ser jag någon annans bil på uppfarten, inte pappas. Jag går in genom garagedörren, det gjorde jag aldrig när pappa levde. Jag ser Runo varje dag, istället för pappa. Jag åker till skolan och önskar att jag kunde fått skjuts med pappa. Jag sitter med mina mattetal och förstår inte ett piss samtidigt som jag vet att pappa hade kunnat förklara så enkelt. Allt jag gör, allt jag säger påminner mig. Varje gång jag träffar Eric önskar jag att pappa hade fått träffa honom. Varje dag jag går upp önskar jag att pappa också gjorde det.
Jag vill det så mycket. Så mycket önskar jag att jag bara fick en dag. Åtminstone en chans att säga hejdå på riktigt. Kanske ett telefonsamtal. Någonting.

Kommentarer
Postat av: k

loveu

2010-01-20 @ 22:36:39
Postat av: Ellen M

Det där med lipandet känner jag igen. Det är ganska konstigt att fast den boken gör en så himla ledsen mår man lite bättre efter man läst ut den, inte mycket men lite. Pyttelite. Kanske är det för att jag förstår hur bra jag har det då, ville bara springa och ge allt runtomkring mig en kram.

Du verkar som en stark person. Sköt om dig! :-)

2010-01-20 @ 22:47:38
URL: http://ellenm.blogg.se/
Postat av: Nettan!

Din pappa är med dig hela tiden, han åker me dig till skolan, går upp med dig....Hans finns där!! Kram

2010-01-21 @ 10:07:14
Postat av: julia

älskling <3

2010-01-21 @ 16:19:42
URL: http://juliajosefinkraaij.blogg.se/
Postat av: jessika n.

Linn min fina vän <3

2010-01-23 @ 12:22:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0