Ett år sedan imorgon.
Imorgon är det ett år sedan jag började på gymnasiet. Eller, egentligen idag kanske? Tror det faktiskt. Vi säger så, idag!
I alla fall, det känns galet overkligt. Jag kommer verkligen ihåg det. Hur liten jag kände mig, hur ensam jag var när jag skulle in i aulan och hur dumt det kändes att jag inte kände en kotte i min klass.
Något som jag inte förstår med de som börjar nu, det är att alla är typ desperata efter någon som dom känner. Det ska bytas klasser hit och dit, fram och tillbaka. Jag kände ingen när jag började? Nu känner jag alla, nästan. Herre gud, det tar en vecka eller två, sen lär man känna folk. Är det inte det som är poängen? Att lära känna nya människor?
Alla tar gymnasiet på så blodigt allvar. Jag valde något som jag trodde att jag skulle trivas med, något jag skulle tycka om. Jag valde inte efter hur mina kompisar valde, eller vilka framtidsutsikter det ger mig. Okej, det är viktigt att man gör något som man kanske kan tänka sig jobba med i framtiden, men samtidigt. Det som avgör vad du får för jobb är ändå nästan bara tillfälligheter, eller?
Vad kommer jag ha för nytta av mina 300 p bildkurser i framtiden? Troligtvis ingen nytta alls. Egentligen kanske jag skulle lagt dom på Kemi, Fysik och Biologi B. Men tycker jag det är roligt? Kanske inte så värst. Därför valde jag att lägga dom på tre bildkurser som jag tycker är roligt!
Jag hör från alla håll och kanter att gymnasietiden är den bästa i ens liv, så ta vara på den då! Gör något roligt av det, gå något som du tycker om, träffa nya människor som du binder starka vänskapsband till, bli kär, whatever. Ha roligt helt enkelt!
En ett år äldre Linn, med en miljard nya erfarenheter jämför med för ett år sedan!
I alla fall, det känns galet overkligt. Jag kommer verkligen ihåg det. Hur liten jag kände mig, hur ensam jag var när jag skulle in i aulan och hur dumt det kändes att jag inte kände en kotte i min klass.
Något som jag inte förstår med de som börjar nu, det är att alla är typ desperata efter någon som dom känner. Det ska bytas klasser hit och dit, fram och tillbaka. Jag kände ingen när jag började? Nu känner jag alla, nästan. Herre gud, det tar en vecka eller två, sen lär man känna folk. Är det inte det som är poängen? Att lära känna nya människor?
Alla tar gymnasiet på så blodigt allvar. Jag valde något som jag trodde att jag skulle trivas med, något jag skulle tycka om. Jag valde inte efter hur mina kompisar valde, eller vilka framtidsutsikter det ger mig. Okej, det är viktigt att man gör något som man kanske kan tänka sig jobba med i framtiden, men samtidigt. Det som avgör vad du får för jobb är ändå nästan bara tillfälligheter, eller?
Vad kommer jag ha för nytta av mina 300 p bildkurser i framtiden? Troligtvis ingen nytta alls. Egentligen kanske jag skulle lagt dom på Kemi, Fysik och Biologi B. Men tycker jag det är roligt? Kanske inte så värst. Därför valde jag att lägga dom på tre bildkurser som jag tycker är roligt!
Jag hör från alla håll och kanter att gymnasietiden är den bästa i ens liv, så ta vara på den då! Gör något roligt av det, gå något som du tycker om, träffa nya människor som du binder starka vänskapsband till, bli kär, whatever. Ha roligt helt enkelt!
En ett år äldre Linn, med en miljard nya erfarenheter jämför med för ett år sedan!
Kommentarer
Postat av: bjerlemooo
SÖÖÖÖÖÖT!
Postat av: julia
fin är du hjärtat!
Trackback
