i can't get away from it

Hello bloggen.

Mitt liv är, ja, det är. Nej men jag hittar inga ord för det riktigt. Ibland känns det nästan som att jag lever ett dubbelliv. Jag är en person i skolan och med mina kompisar, och så är jag en helt annan hemma. Vilken är jag egentligen? Vilken vill jag vara?

Jag spelar två spel, med olika regler och olika förutsättningar.

Igår, på Erics kusins dop som förövrigt blev till ett bröllop också, så spelades Du vet väl om att du är värdefull i kyrkan. Det jävla fucking låten spelas alltid när jag är i kyrkan. Det är alltid lika jobbigt och jag vet fortfarande inte vart jag ska ta vägen. Det gör så ont och jag måste lägga varje liten gnutta energi på att koncentrera mig och inte börja storlipa. Mest av allt ville jag bara slänga mig ner på golvet och gråta, gråta tills allt försvann, men det hade ju vart jättesmidigt när det sitter 30 pers som jag aldrig träffat förut bredvid mig.

Jag vill bara ställa mig upp och skrika, skrika ut allt, men det går fan inte.

I dagens samhälle har man inte tid med sånt, man har inte tid att må dåligt eller vara ledsen över något för man ska lägga sin tid på att plugga, man ska träffa kompisar, man ska gå i skolan, man ska vara social med sin familj, man ska träna, man ska spela matcher, åka på saker, gå på fest, ja, man ska hinna med så jävla mycket så jag hinner ju knappt med mig själv.

Jag vet inte ens vad jag vill. Jag funderar jättemycket på vad jag vill göra när jag gått ur gymnasiet och vad jag vill jobba med/bli. Jag har ingen aning och då läggs det en till sten i ångest-ryggsäcken. Den har vart full ett tag kan jag ju meddela också.
Samtidigt som jag älskar mitt liv som det är nu så vill jag bara ha det gamla, det gamla vanliga där man kämpade på lite sisådär och folk hade förståelse för om man mådde lite kasst ibland. Livet där inget spelade särskilt stor roll och man gjorde vad man kände för. Jag vill ha tillbaka det, men samtidigt inte. Jag vill gå vidare, jag vill göra det som jag gör nu också.

Jag känner att jag vet vem jag är, men ibland har jag ingen koll alls. Jag vill så himla mycket men ibland gör det så jävla ont och jag vet inte vart jag ska börja med någonting.
Jag tar aldrig tag i något känns det som, jag känner mig jättepassiv och lat. Jag känner mig dålig helt enkelt.

Men jag vet att jag inte är dålig, att jag är skitbra och allt det där. Men just då, just då kan inga ord i världen övertyga mig om att det faktiskt är så, att jag duger som jag är och allt det där. Det är då man behöver någon som talar om det för en, och som verkligen tror på det själv. För det gör inte jag då, då tror jag inte på någonting alls. Och det värsta är att jag vet det, att jag vet allt det där men just då är så fruktansvärt oförmögen att göra någonting åt det.

Och jag vill blogga om det, jag vill få det ur mig men det finns inga ord för det, inget som beskriver det tillräckligt bra.

Jag känner mig så patetiskt ibland. Det har gått 3 år sedan, mer än 3 år och fortfarande känns det som att det inte gått nån tid alls. Livet runt omkring förändras, det har jag förstått, men mina känslor har inte förändrats alls. Jag kan sitta och prata om att min pappa är död nu, det kunde jag inte förut. Men det gör fortfarande lika ont innuti, det är fortfarande samma smärta som jag fortfarande inte vet hur jag ska komma undan.
Jag kommer aldrig få veta, eller hur? Det kommer alltid att göra ont.

Kommentarer
Postat av: julia

linn, linn, min älskade linn.

det gör ont i mig när jag läser det du skriver. försöker tänka att jag var i din situation, men det går inget vidare, för det går inte att tänka sig i den riktigt.

du ska inte tänka på framtiden. ta dagen som den kommer istället. jag tänker också så, att om tio år är jag 26 år, nästan 30, sen nästan 40 och sen är livet slut i princip. ta vara på alla dagar som kommer istället.

när vi tar studenten kanske vi får jobb på dirren, man vet ju aldrig hur saker kommer att ändras.



min text låter säkert helt cp. men du vet att du har mig. en axel som du kan få gråta emot som stöttar dig.



en gång stjärnsyster,alltid stjärnsyster (L)

2009-10-12 @ 19:49:37
URL: http://juliajosefinkraaij.blogg.se/
Postat av: k

du är sketbra. belive me

loveu

2009-10-12 @ 22:36:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0