Avreaktion utan sammanhang

Jag hatar att jag ens bryr mig.
Du har ditt liv, jag mitt. Jag borde inte ens undra varför. Jag borde verkligen inte bry mig, det är ditt beslut och inte mitt, jag ska inte lägga mig i, och ändå bryr jag mig så jävla mycket.
Småsaker som inte betyder ett piss vänder upp och ner på allt och jag vet varken ut eller in ibland.
Allt är dessutom på dina villkor så ofta. Ibland är jag trött på det. Att alltid ställa upp.
Jag vet inte vad det är med mig, så jävla instabil och osäker på något sätt. Jag vet inte vad jag ville eller känner och jag kan änmindre uttrycka det i ord. Så jävla meningslöst.
Om allt ändå bara kunde flyta på och vara som vanligt.
Vad är vanligt då? Det är ju såhär hela tiden, då måste ju detta vara vanligt? Eller?!
Fan.

Det som hände, det hände och det kommer aldrig bli precis som förut. Alla förändras, jag vet. Men jag vet inte hur jag ska hantera det. Jag behöver inga förändringar, jag behöver något annat. Något som jag inte ens vet själv. Stabilitet. Någon som är villig att ge mer än vad jag orkar ibland. Att hela tiden ge och inte få någor tillbaka tar kål på mig. I just can't do it.

Jag hänger inte med, jag kommer aldrig göra det. Och jag hatar det. Och jag hatar att jag är såhär, och jag hatar det mesta för tillfället. Men jag tänker fan inte sumpa något. Jag tänker fan bita ihop, för det är väl såhär livet är. Ett rent helvete.
Fuck

Kommentarer
Postat av: Linnéa

vem menar du? /:

2009-02-23 @ 21:55:54
URL: http://dinlinnea.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0