Dålig rubrik, dåligt inlägg.

Usch, allt var bra för några timmar sedan. Nu känns allt konstigt.

Allt svänger verkligen så fort. Som i novellen Att döda ett barn. Den är hur fin som helst. Tror jag läst den 100 gånger snart. Nej, inte hundra, men många i alla fall. När man läser den inser man verkligen hur skört livet är. Hur fort allting kan ändras. Hur en blåtira kan bli till en tumör. Hur magont kan betyda död. Allting kan verkligen förändras på några timmar.
Man blir medveten om allt man har, som skulle kunna tas ifrån en på några få sekunder.

Jag minns när mamma ringde och sa att pappa hade fått cancer. Det var som att all mark bara togs bort under fötterna på mig och jag föll så långt ner det bara gick. Jag tror aldrig jag kommit upp därifrån. Förutom när jag var tillsammans med Alex. Men den tiden är förbi, precis som många andra tider. Det känns som att det livet jag levde samtidigt som min pappa, det är ett avslutat kapitel. Samma sak med tiden med Linnéa. Även om jag ibland bläddrar tillbaka och läser några sidor.
Då och då blir jag bara så otroligt ledsen när jag tänker på allt jag inte har. Desto oftare blir jag helt allmänt lycklig när jag inser vad jag egentligen har. Ändå är man så dumt funtad att man blir mer ledsen än man blir glad. Just nu känner jag mig mest för att sitta ner och lipa, trots att ingenting har hänt egentligen. Allt är så gott som fläckfritt.

Får väl lite småångest för att det är måndag imon kanske. Ändå längtar jag nästan till skolan. Man kan verkligen sitta där och inte göra någonting. Dock får språket mig att må illa. Jag hatar det verkligen. Det som just började bli okej blev rena pesten när Johan började gymnasiet. Jag går och lägger mig för sent och sitter och sover på språket, enbart för att ha någonting att skylla på. Jag vill inte göra något, vill inte lära mig någon franska.
Jag vill resa bort. Långt långt bort. Eller så vill jag ha vinter. Riktigt kallt vill ja ha. Så att man kan åka till Sjöaremossen och frysa fötterna av sig. Där trivs jag, seriöst. Bara sitta där och lyssna på musik. The Rocket Summer. Dom bara skriker Sjöaremossen.
Jag känner mig så dum när jag sitter och tänker tillbaka på saker som har varit när allt jag egentligen vill är att blicka frammåt.
Usch för det här inlägget.

Linn



Tindra

Kommentarer
Postat av: beda

sött barn. :>

2008-09-14 @ 22:24:56
Postat av: Klara

Bra bra bra Linn.

2008-09-15 @ 06:56:08
URL: http://kantarelltant.blogg.se/
Postat av: linnéa perkman! ;D

jag tycker det är svin jobbigt att läsa alla dina bloggar, men ah du vet ju hur jag är HATAR att läsa (a) men du vet att jag älskar dig ändå!

och att jag alltidallltid finns här för dig!

<3<3<3<3<3<3

2008-10-04 @ 19:19:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0