gnus

Jag är på dåligt humör.

Om en person hela tiden talar om för en hur dålig man är, då tror man tillslut på det. Så sägs det ju att det är, va? Och vet ni vad? Jag tror det stämmer. Om du blir tillsagd att du är ful tillräckligt många gånger tycker du att du är ful.

Vad är man om man är bortskämd då? Jag anser att man är bortskämd om man får allt man pekar på, om ingen säger emot en och om man aldrig behöver rätta sig efter någon. Då är man bortskämd. Inte om man får saker man behöver och bor i ett fint hus. Även om det man råkade behöva skulle vara en dator och man får det, betyder inte det att man är bortskämd. Hoppas jag inte i alla fall.

Jag tror jag börjar bli sjuk. Jag fryser och har ont i huvudet. Det är ju det jag har väntat på, om jag ska vara ärlig. Jag orkar inte vara så frisk och glad hela tiden. Trött på skiten kallas det nog. Jag har funderat på att bryta foten eller något liknande. Men, det lär väl vara ganska jobbigt att hoppa på kryckor i Polen så jag har faktiskt låtit bli.

Jag har kommit på hur jag lever mitt liv. Jag gör inte saker jag borde. Det är ungefär så jag lever. Jag gör aldrig något jag måste. Om det inte är en måste måste måste sak då förstås. Jag borde plugga och jag borde träna min fot. Pluggar jag? Nej. Tränar jag min fot? Nej. Jag gör helt enkelt aldrig något jag måste. Jag är för lat. Oturligt nog är jag begåvad i skolan så det gör ingenting att jag aldrig gör det jag borde, dvs, pluggar. Fast jag pluggar faktiskt, men inte försen dagen innan, ungefär. Bra planering jag har i mitt liv, not.

Jag känner mig helt tom.

Är grymt irriterad på att ingenting fungerar.

Nu dör jag.

Linn