gnus

Om man tycker att folk förändras, hur vet man då om det verkligen är dom som har förändrats eller om det i själva verket är en själv?

Just nu känns det som att hela världen bara förändras. Kanske är det jag själv då?
Vissa människor har blivit så extremt annorlunda, att jag knappt känner igen dom längre. Det är som att dom har ömsat skinn, som en orm ungefär. Dom kände för att byta så dom tog av sig skinnet och hoppade i ett annat. Insidan finns fortfarande kvar, i grund och botten, men ändå är dom så extremt annorlunda, för det är väl ändå utsidan man märker mest av?
Nej, det är det väl inte. Men det känns som att det mesta är utbytt, och längst in under allt finns den man en gång kände.

Det jag mest av allt skulle vilja göra är att ge dom en smäll på käften och fråga vad dom håller på att bli egentligen. Ta ner dom på jorden igen, tala om för dom att dom är påväg åt fel håll, enligt mig. Men jag vågar inte. Jag är en sån chicken. Men jag orkar väl inte konflikter. Det är säkert där problemet ligger. Jag intalar mig själv att folk förändras och att jag inte kan göra något åt det. Fegt, jag vet. Men, that's me.

Förövrigt tränade jag i ösregnet innan. Det var gött med några extra kilo på kroppen i form av vatten.

Linn